Sahlin har rätt om blockpolitiken

De senaste årens allt mer cementerade blockpolitiken (som Mona Sahlin kritiserade hårt i partiledardebatten i går) där partier har skjutits i bakgrunden för två koalitioner har gjort det politiska samtalet fattigare. I valrörelsen stod ofta två dåliga kompromisser emot varandra. Vi blir också snuvade på bra lösningar som skulle kunna uppstå i andra konstellationer än inom de två blocken. Det bästa för Sverige vore en regering som kan samarbeta åt olika håll. Då kan en minoritetsregering ofta vara att föredra framför en majoritetsregering. Vi Socialdemokrater måste göra vad vi kan för att lösa upp blockpolitiken  – för Sveriges skull.

RUT-blunder

Det var förstås inte vårt motstånd mot RUT-avdraget som gjorde att vi förlorade valet 2010, inte ens i Stockholm. Det är inte heller det vi påstår i den rapport om förlustvalet som vi har skrivit och som presenteras för partidistriktets styrelse i dag.
Däremot påstår vi att det var ett misstag – bland många andra – att vara så dogmatiska i förhållande till avdraget för hushållsnära tjänster i samband med valet. Det skulle bort kort och gott och det skulle inte göras något annat för att stimulera jobb i tjänstesektorn.
I många väljares ögon var avdraget entydigt positivt oavsett om de själva använder det eller inte. De såg att avdraget sänkte skattekilarna och gjorde det möjligt för en bransch att växa. Det är svårt i en valrörelse som till stora delar handlar om jobben att säga nej till ett skatteavdrag som finns, som har skapat nya jobb i en bransch som tidigare präglats av svartarbete och som till sin konstruktion är identiskt med det av Socialdemokrater omhuldade ROT-avdraget. Och även om det numera är få Socialdemokrater som uttrycker sig nedlåtande om enkla tjänstejobb så ligger tidigare decenniers pigdebatt oss i fatet.
Jag skulle hellre än RUT se en stor reform som gör att den vardagsnära tjänstesektorn får en enklare konkurrenssituation i förhållande till varor vars priser hålls nere av billig arbetskraft och låga skatter i andra länder. I avvaktan på en sådan tycker jag att det är logiskt att behålla RUT-avdraget, åtminstone tills branschen har etablerat sig.

Kommunalt partistöd måste ge nytta lokalt

I dagens DN uppmärksammas än en gång hur Sverigedemokraterna samlar ihop partistöd från kommuner och landsting för att bedriva nationella kampanjer. De är inte ensamma om att skicka pengar uppåt i organisationen, även om de sannolikt gör det i störst utsträckning. Åtminstone Moderaterna och Kristdemokraterna gör det också.  Ibland är det tydligt att pengarna, även om de lämnar kommunen, gör nytta lokalt. Typexemplet är att några lokalavdelningar i ett parti skickar pengarna regionalt för att bekosta en ombudsman som arbetar i flera kommuner. Ibland är det helt uppenbart att kommunala medel går till sådant som inte har någon koppling till kommunen.

I de fall då det inte går att påvisa någon lokal nytta som motsvarar storleken på överföringen från den lokala nivån är det sannolikt redan olagligt med hänsyn till lokaliseringsprincipen i kommunallagen. Det är bra. Det är orimligt att kommunerna ska bekosta sådant som inte har någon koppling till kommunen.

Utmaningen för den parlamentariskt sammansatta kommitté som just nu utreder frågan är om den törs införa någon form av kontroll och uppföljning på hur partierna använder sina pengar. Det är förstås nödvändigt om lokaliseringsprincipen ska kunna hävdas. Traditionellt har partierna en mycket restriktiv inställning till kontroll och uppföljning av hur pengar används till politiskt arbete. Det finns anledning att rucka på den inställningen när det handlar om kommunala medel.

Kommenteras även på ledarplats i DN den 12 januari.