Emil(S) Huddinge

Om ett bättre alternativ för Huddinge


Lämna en kommentar

Pettersson, Kielos och Lindberg

Förnyelsen på Aftonbladets ledarredaktion fortsätter. I dag fick vi veta att Anders Lindberg kommer att följa Karin Pettersson från partiexpeditionen till opinionsjournalistiken. För oss som har ställt oss frågande inför många av Aftonbladets ledare de senaste åren är Anders (liksom Karin och tidigare Katrine Kielos) mycket välkommen. Från Anders penna hoppas jag bland annat få läsa texter som handlar om utrikespolitik i bredare bemärkelse än att bara kritisera Israel och som inte alltid tar sin utgångspunkt i extrem pacifism. En annan sak som vi i södra Stockholms län kan hoppas på är att södertörnsbon Lindberg kan övertyga sina kollegor om att Förbifart Stockholm är helt nödvändig för att hela Stockholms län ska kunna utvecklas.

Nu hoppas jag att de nya stjärnorna på ledarredaktionen ska bli lika duktiga som exempelvis sina motsvarigheter på SvD att profilera sig och att de kommer att lyftas fram på samma sätt både i papperstidningen och på webben.

Annonser


Lämna en kommentar

Positiva tecken

I samband med presentationen av den rödgröna budgetmotionen antydde Tomas Östros att S inte kan gå till val 2014 på samma förslag gällande fastighetsskatt och förmögenhetsskatt som i det senaste valet (svd.se).

Som jag tidigare har skrivit tror jag att han har helt rätt. Stödet för en fastighetsskatt som baserar sig på fiktiva taxeringsvärden är helt enkelt för lågt och kombinerat med en oklar förmögenhetsskatt var förslaget ett sänke i valet 2010. Det finns ett stöd för rättvisa skatter som omfördelar och lägger grunden för jämlika villkor. Den gamla varianten på fastighetsskatt upplevdes inte som rättvis och bör därför läggas till handlingarna. Det är rimligt med beskattning av fastigheter, men den får antingen se utom som den gör i dag eller eventuellt baseras på köpeskillingen.


Lämna en kommentar

Rödgrönt slut?

I dag presenterade de rödgröna partierna i riksdagen sin budgetmotion. Det är tråkigt att innehållet inte fick chansen att utgöra stommen i en budgetproposition istället. Arbetet för bättre kvalitet i den kommunala verksamheten hade naturligtvis varit lättare med den satsning på välfärden som finns i den rödgröna budgetmotionen.

Den stora frågan i dag är om dagens rödgröna manifestation är den sista på ett tag. Jag tror inte det. Visst, det blir knappast någon gemensam vårbudget eller budget nästa höst, men det finns så pass mycket bra överenskommelser i olika politikområden att det vore konstigt om de inte kom till uttryck i gemensamma förslag. Sedan hoppas jag att den extrema variant av blockpolitik som vi har haft de senaste åren redan har haft sin högkonjunktur. Jag hoppas få se mer av visioner, idéer och politiska förslag från riksdagens alla partier – inte bara från två block. Vi socialdemokrater bör i alla fall inte uppmuntra till att skapa två cementerade block. Dels för att det fördummar politiken och vi går miste om bra uppgörelser i enskilda sakfrågor och dels för att vi genom en tät koalition med V minskar våra chanser att vinna val.


Lämna en kommentar

Tänk om kring en del skatter

Många röster behöver höras i diskussionerna kring socialdemokratins förnyelse. Följande inlägg från mig publicerades häromveckan i Stockholmstidningen.

Mitt bidrag till eftervalsdebatten utgår från valresultatet och de samtal jag har haft med ett stort antal väljare i Huddinge. Min slutsats är att vi inte kan vinna val i Sverige utan att förändra vår politik på ett par viktiga områden. Vi måste göra det för att återvinna de väljare som upplever att de finns i mitten på den politiska skalan. En sådan förändring skulle naturligtvis inte innebära att vi överger vårt arbete för ett jämlikt samhälle. Syftet skulle vara att genom ett antal viktiga förändringar åter samla ett tillräckligt stöd för en politik som strävar mot små klyftor och jämlikhet.

För det första måste vi göra ett omtag kring delar av vår skattepolitik. Vi vet att det finns ett starkt stöd för rättvisa skatter och för principen om skatt efter bärkraft. Däremot är stödet för en fastighetsskatt baserat på taxeringsvärden svagt. Många människor upplever en sådan skatt som orättvis. Tillsammans med osäkerheten kring den så kallade skatten på förmögna under valrörelsen förstärktes känslan av oförutsebarhet. Vi bör därför acceptera en fastighetsavgift enligt den modell som den borgerliga regeringen har infört. I en framtida stor översyn av olika sätt att finansiera välfärden kan en mer omfattande skatt på fastighetsinnehav diskuteras. Jag ser då hellre en skatt som baserar sig på köpeskillingen än en som utgår från taxeringsvärdet.

Vidare var det omöjligt att klara av debatten kring avdraget för hushållstjänster. Många väljare upplevde oss som dogmatiska och ologiska eftersom avdraget har inneburit nya arbeten. Visst är det konstigt att stimulera en så pass avgränsad bransch så kraftigt. Men det är en bransch där det har funnits mycket svartarbete och en mer pragmatisk hållning hade varit att avdraget ska finnas kvar tills vi tror att branschen skulle kunna stå på egna ben. Det är en sak att själv göra en politisk förändring och en annan att avstå från en återställare.

De skattesänkningar som regeringen har genomfört för låg- och medelinkomsttagare ville vi behålla. Det gick många väljare förbi. Vi skulle ha omfamnat de skattesänkningarna tydligare och tryckt mer på att vi sade nej till att regeringen gjorde jobbskatteavdrag även för höginkomsttagare och att det är dessa vi vill avveckla.

Det går inte heller att bedriva en socialdemokratisk valrörelse och förvänta sig ett starkt stöd utan att prata mer om tillväxt och företagande. Här tror jag i första hand inte att problemet är bristen på insikt om tillväxtens betydelse eller förslagen i sig. Det är mer en fråga om vad som partiet kommunicerar för frågor och på vilket sätt. I nästa valrörelse måste vi vara det mest trovärdiga partiet för ett Sverige där resurserna växer.

Förnyelsen av offentlig sektor måste fortsätta. Det måste ske i samarbete med alla de entreprenörer som finns i offentligt finansierad välfärd. Stödet för alternativ och mångfald i välfärden är stort. I många socialdemokratiskt styrda kommuner är synen på en mångfald av utförare också positiv. Dock andas fortfarande retoriken emellanåt stor misstänksamhet mot de som driver enskild verksamhet i välfärden. Det håller inte. Vi kan säga nej till de som missköter sig och de som gör övervinster på välfärdens bekostnad, men vi måste bejaka mångfalden.

Jag är övertygad om att vi kan samla en majoritet bakom en mitten-vänsterpolitik i nästa val. Om det ska vara möjligt måste vi visa att vi kan förnya vår politik och att vi kan gå i takt med väljarna.

 


Lämna en kommentar

KD emot vårdnadsbidrag?

Under dagen har en av valets stora förlorare Göran Hägglund (KD) signalerat förnyelse. Enligt Hägglund är vårdnadsbidraget under omprövning (se artikel på svd.se). Å ena sidan är jag imponerad. Det här är precis sådan förnyelse som gör avtryck. Widar Andersson, som är politisk redaktör på Folkbladet, skrev för ett tag sedan att Socialdemokraternas förnyelse måste få folk att tappa hakan. Det är först då den har effekt. Om KD verkligen säger nej till vårdnadsbidrag kommer nog många att tappa hakan. Men jag tvivlar att Hägglund har med sig fotfolket. Jag kan knappt räkna alla gånger vi i Huddinge har diskuterat vårdnadsbidraget och dess avigsidor. Försvaret för reformen, som urholkar arbetslinjen och jämställdheten och som försvårar integrationen, har varit hundraprocentig. Ingen skulle bli gladare än jag om Hägglunds omprövning är på riktigt och att han får med sig Tomas Hansson (KD-kommunalråd) och Karl Henriksson på vagnen.


Lämna en kommentar

Oppositionsarbete

Huddinge kommer att styras av borgerliga partier i ytterligare fyra år. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Drevvikenpartiet har majoritet i kommunfullmäktige och tillsammans har de sagt att de ska styra kommunen. Lite uppseendeväckande är det att Drevvikenpartiet utan att blinka väljer att ingå i majoriteten. För fyra år sedan gjorde de en överenskommelse med de borgerliga om att genomföra en folkomröstning om kommundelning vilket då gjorde deras inträde i majoriteten logiskt. Visst, jag märker att de aktiva i Drevvikenpartiet har borgerliga värderingar. Men är det så säkert att alla deras väljare vet att en röst på det lokala alternativet i östra kommundelen så självklart är en röst på ”en borgerlig majoritet” som partiet själv skriver på sin hemsida.  

För oss socialdemokrater innebär valresultatet att måste förnya vår politik och vårt sätt att arbeta. En stor del av denna förnyelse måste handla om att vi nationellt återigen måste bli ett parti även för tillväxt, företagande och som har en ekonomisk politik som upplevs som trovärdig. Lokalt måste vi också tänka nytt. Inte minst handlar det om att vi måste bli bättre på att föra en dialog med Huddingeborna. Vi har alla fantastiska upplevelser från valrörelsen då vi hade rekordmånga samtal med människor över hela kommunen. Vi måste fortsätta med det varje vecka, varje månad framöver. Det är bara så vi kan ta tillbaka positionen som det mest relevanta partiet i hela Huddinge.