Emil(S) Huddinge

Om ett bättre alternativ för Huddinge


Lämna en kommentar

Pinsamt (M)ästrande

I går diskuterade kommunfullmäktige i Huddinge mål och budget för 2014. Den borgerliga majoriteten hade lagt fram ett förslag lika tunt på ambitioner och förslag som ett smörgåspapper. Det var så fritt från politiska initativ att det var svårt att förstå att någon politiker över huvud hade befattat sig med det. Jag tror att det i första hand beror på att de styrande partierna har kört fast i förvaltande – inte helt ovanligt efter många år vid makten. Till och med den lojale partiarbetaren Karl Henriksson (KD) dristar sig till att på sin blogg skriva att förslaget ”var kanske inte världens mest kreativa och nyskapande” och ”inte de stora visionernas budget”. Årets underdrift.

En kommun är förstås alltid i behov av en politisk ledning som tänker nytt och som både kan analysera vad som för stunden är de största problemen och som förstår vad som behöver göras. Huddinge har inte råd med passiva och trötta politiker. Socialdemokraternas förslag till budget tog sin utgångspunkt i att alldelels för många ungdomar lämnar våra skolor utan tillräckliga kunskaper för att klara sig, att klivet in på arbetsmarknaden är svårt för många unga och att det förebyggande arbetet måste stärkas. Vi lade förslag till nya uppdrag och ville fördela nya pengar till insaster för just jobb, utbildning och förebyggande arbete. Bland annat vill vi se en ny satsning på språkutveckling på de skolor som har svårast förutsättningar att nå målen, en rejält förstärkt satsning på sommarjobb och ett helt nytt arbete för att ge unga som vare sig arbetar eller studerar en väg in. Dessa och andra förslag röstades tyvärr ner.

I avsaknad av egna förslag lade de borgerliga partiföreträdarna det mesta av sin tid på att prata om vårt förslag. Särskilt mycket engagerade sig några moderater i att anklaga oss socialdemokrater för att inte finansiera ett par av våra förslag fullt ut. Kommunalrådet Jelena Drenjanin (M) lade mycket kraft på att försöka leda i bevis att det kostar jättemycket att ge alla barn rätt till att vara i förskolan trettio timmar i veckan. Hur mycket ”jättemycket” var framgick inte, men att hon tyckte att det var betydligt mer än den miljon som vi hade föreslagit stod helt klart. I några inlägg spelade kommunalrådet upp alla möjliga härskartekniker för att förlöjliga och mästra de som inte höll med henne (se gärna webbsändningen). Det minsta man kan begära av ett kommunalråd – i alla fall när hon idiotförklarar en – är väl att hon ska kunna förklara hur hon tycker att fullmäktige borde kompensera förskolenämnden vid en utökad rätt till mer tid. Det gjorde hon inte. Däremot har hon – för mindre än ett år sedan – själv drivit igenom en reform som utökade den sammanlagda vistelsetiden avsevärt utan att kompensera nämnden alls! Varför det var rimligt och att det nu framställs som närmast galet att utöka reformen med kompensation försöker hon inte ens förklara. Det handlar förstås om att försöka flytta fokus från sin egen innehållslösa budget och från det faktum att Moderaterna (och de andra) inte vill att fler ska få mer tid i förskolan.